Nu ligger det snö i Rivers of LIFE:s åtgärdsområden. Vet man vad man ska titta efter finns därmed goda chanser att få studera spår efter uttern, eller Lutra lutra som arten heter på latin. Den färdas ofta längs vattendrag då den främst livnär sig på fisk, så utterspaning längs åar och bäckar är ett bra tips på en spännande naturupplevelse. Vid öppna forsar kan man om man har riktig tur få se uttrar leka och fiska.
I Rivers of LIFE är uttern en av de målarter som projektet särskilt ska jobba för. Längs Gimån, Ljusnan, Voxnan och flertalet av projektets övriga vattendrag lever det utter. Genom att återställa vattendragen efter flottledsrensning och ta bort vandringshinder blir det mer fisk- och därigenom mer mat och en bättre livsmiljö för uttrarna.
Hur känner man då igen ett utterspår? Jo uttern älskar att åka kana på snö och is så ofta kan spåret se ut som ett väldigt smalt pulkaspår. Ett utterspår följer ofta en bäck eller en å. Finns det öppet vatten vid ett sjöutlopp börjar/slutar spåret ofta vid vaken. Utterns tassar har fem tår, är bredast framtill och smalnar av bakåt.
Ett annat spårtecken som uttern lämnar efter sig är spillning som ofta läggs på tuvor eller stenar längs med vattendrag. Spillningen luktar lite sötaktigt, lite som viol enligt vissa. Att lägga spillning väl synlig och att doftmarkera är en revirmarkering som berättar för andra uttrar vem som håller reviret och om det kanske är läge för lite utterkärlek.
Uttrarna har stora hemområden som de patrullerar. Honorna beräknas behöva områden med 28 kilometer strandlängd och hannarnas områden är större. I dessa områden måste det både finnas tillräckligt med mat och bra skydd i form av gryt nära vatten för att utterhonorna ska kunna föda upp sina ungar. Restaurerade vattendrag där fiskbestånden kan öka gör därigenom att utterns hemområden förbättras och att stammen kan öka. Enligt Artdatabankens rödlista bedöms uttern idag fortfarande vara ”Nära hotad” och antalet reproduktiva individer uppskattas vara omkring 4000 i hela landet. Uttern är sedan 1968 fridlyst.
TIPS FÖR ATT ÖKA KUNSKAPEN OM UTTERN: ser ni utter eller tydliga spår kan ni rapportera in er observation till Artdatabanken.
Kvarvarande hot mot utter
På grund av bland annat miljögifter och försurning var arten beståndsstatus tidigare betydligt sämre och uttern försvann från stora delar av landet, framförallt i syd. Men tack vare att halterna av miljögifter i fisk minskar och att även den tidigare försurningspåverkan på våra vatten generellt minskar kan utterbeståndet nu långsamt öka. Många uttrar blir dock dödade av bilar när de ska korsa vägar. Man bygger därför ofta särskilda utterpassager under vägbroar så att uttrarna därigenom kan passera utan risk. Utdikning av sjöar och våtmarker, täckdikning, regleringar och utbyggnad av vattendrag med mera påverkar även utterbeståndet negativt så naturvårdande insatser i våtmarker och vattendrag gynnar alltså generellt uttern då dess livsmiljö därigenom förbättras.
