Gimån ett storslaget vattensystem med allt från små skogsbäckar till stora sjöar och med dagens ögon sett en enorm artrikedom såväl i vattnet som i strandzonerna runtomkring. Här finns klara vatten med storvuxen öring och harr, flodkräftor, utter, mikroskopiska mossor, en rikedom av insekter och den historiskt eftertraktade flodpärlmusslan.
Natura 2000 området Gimån omfattar större delen av Gimåns avrinningsområde fram till länsgränsen mot Västernorrland. Vattendraget tillhör en av de sista för vattenkraft oexploaterade lite större skogsälvarna inom regionen och i landet, åns medelvattenföring vid Gimdalen är 18 m3/s. Locknesjön kan karaktäriseras som en gigantisk kallkälla där tillrinningen till stor del sker via grundvattentillrinning, från sedimentavlagringar intill sjön och dels från vattenförande sprickzoner i berggrunden. Fiskfaunan i Locknesjön består av röding, harr, öring, sik, gädda, abborre, lake och ål. Den storvuxna (6-7 kilogram) rödingen i Locknesjön har ett högt bevarandevärde.
Nedströms Locknesjön börjar Gimåsystemet som Forsaån vilken mynnar i Bodsjön. Därefter följer Herrevadsströmmen som via forssträckor och mellanliggande sel letar sig ned till Revsundssjön. Vattensystemet är inom dessa delar en ren skogsälv med nästan ingen bebyggelse i anslutning. Först vid Revsundssjön möter större samhällen som Revsund, Stavre, Gällö och tätorten Bräcke. Flera bergsklackar längs sträckningen ger omväxlande lugnvatten och forssträckor varvid ett antal större sjöar bidrar till variationen. Gimåns dalgång ligger inom det norrländska bergkullandskapet. Detta kännetecknas av storbrutna och kraftigt kuperade former och markerade bergstoppar. Ån rinner i huvudsak genom skogsterräng där trädsammansättningen varierar men granen dominerar som regel. Lövinslaget ökar mot strandzonen medan tallen kommer in på sandiga områden och hällmarkspartier. Öppen mark möter vid byar som Gimdalen, Albacken och Sörbygden. Till bilden av mänsklig påverkan i och kring Gimån med biflöden skall även läggas att vattendraget påverkats av rensningar under flottningsepoken samt att skogsbruket inverkat på omgivningarna. Verksamheten har orsakat förändrad morfologi och förändrade flödesförhållanden.
Floran runt Gimån är till stora delar mycket rikt varierad. Strandzonen uppvisar en stor biologisk mångfald vilket ofta är fallet längs oreglerade vatten. Gimåns vatten är relativt basiskt och de årliga översvämningarna av strandzonen gör att näringstillgången är hög. Många karaktärsarter vid stranden indikerar hög närings- eller kalkhalt, till exempel kranshakmossa, bergslok, kanelros och kransrams. I strandnära sumpskogar kan guckuskon förekomma i mängd trots att omgivande mark är karg och näringsfattig. Ett flertal sällsynta växtarter har identifierats i Gimåns strandzon, till stor del vedsvampar, lavar och mossor och målarten microskapania (Scapania carinthiaca). Vattendraget erbjuder en god miljö för många däggdjur och fåglar. Bävern har länge haft en livskraftig population i vattensystemet. Målarten utter (Lutra lutra) har återkoloniserat Gimån med biflöden under senare år. En stor population av strömstare finns tack vare de många strömsträckorna. Sångsvanen förekommer även som övervintrare i vattenområdet och fiskgjuse häckar på flera platser i området. Vattensystemets strömtyper och fluviala former visar en mosaik som bland annat innefattar partier med flergrenighet. Forssträckorna innehåller storblockiga ytor som ger vattendraget en speciell karaktär.
Fiskfaunans skyddsvärde är främst kopplad till förekomsten av öring och harr. Lokala genetiskt specifika populationer förekommer. Mest kända är storöringstammarna i Stavre- och Båthällaströmmarna. Uppströms Revsundssjön finns liknande bestånd i Herrevadsströmmen. En annan storvuxen lokal öring är de fiskar som nyttjar Mellansjöån för sin lek. Harren i Idsjön – Idsjöströmmen är exempel på en nedströmslekande harrpopulation med stor livskraft. Stensimpa förekommer i strömmarna. I sel och sjöar finns sjöfisksamhällen som är normala för området i övrigt. Dit hör abborre, gädda, mört, sik och lake. Länets viktigaste bestånd av flodkräfta återfinns i Gimåsystemet, beståndet är länets äldsta och är både flest till antalet och har den största geografiska utbredningen. Dessutom är Gimåsystemet det enda område i Jämtland där det finns en viss kulturtradition att fiska och äta flodkräftor.
Gimåns biflöden har stor betydelse för ekosystemet som helhet och de ekologiska processerna i vattendraget. Som exempel kan nämnas möjligheten för fiskar att röra sig mellan Gimån och de mindre vattendragen för födosök och reproduktion. Ett annat exempel är utterns näringsvandringar och jakt på fisk både i huvudfåran och i tillrinnande mindre vattendrag. Naturreservatet Räggån håller målarten flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) i länets kanske individtätaste bestånd via cirka 1,5 miljoner musslor på 6 kilometer åsträcka. Även i andra delar av detta biflöde finns musslor.
De lokala fiskevårdsområdesföreningarna har en av nyckelrollerna i vattenområdet som helhet. Dessa ingår i en förvaltningsstruktur som behövs för att tillgodose behovet av juridisk rättskraft. Samtidigt är de väl avgränsade ur ett fiske- och naturvårdsperspektiv i Gimåsystemet. Det finns ett stort engagemang i fiske- och allmänna bevarandefrågor i och kring vattnen, samtidigt som vattenresurserna utgör en viktig utvecklingsfaktor i glesbygd. En bra fiskevårdsförvaltning är en förutsättning för bevarande av de typiska arterna för naturtyperna.
Rivers of LIFE arbetar inom Gimåns vattensystem i ett landskapsperspektiv där åtgärder görs i stora delar av vattensystemet.
